Testläsning av första halvan av boken

Just nu känns det så roligt med boken. Jag har skickat ut första delen till testläsare och fått så otroligt fin och användbar återkoppling. Jag testade min idé om att dela upp romanen i två volymer, vilket verkar fungera över förväntan!

Om någon mer är intresserad av att testläsa hittar ni de första sjutton kapitlen via denna länk!

Vill man sedan läsa resten av romanen, får man svara på några frågor i detta formulär.

Boken bara växer...

Min berättelse om Fiskeslaven sväller över alla breddar! Jag har delat in den i fyra delar nu och håller på med den tredje delen. Men redan del 1+2 är över 80.000 ord långa tillsammans, och normala romaner brukar ligga runt 100.000 ord...

Nu lutar jag faktiskt åt att dela upp berättelsen i två böcker. Det blir en sorts halvt slut i så fall, men ändå till viss del positivt.
Ja, så får det nog bli...

Ny intensivskrivarmånad

Förra månadens intensivskrivning avslutades och jag nådde mitt mål, på 30 dagar fördubblade jag antal ord jag skrivit dittills. En fantastisk känsla att lyckas med sin föresats!

Nu har en ny skrivarmånad påbörjats (1-30 april) och jag hakade på ännu en gång. Jag kommer dock inte sätta något mål i antal ord den här gången. Jag är förbi min blockering och det är åter igen så roligt att skriva att berättelsen nästan kommer av sig själv.

De svåra hindren jag haft är överstigna och nu har jag några kapitel med detaljerad synopsis framför mig - vilket underlättar enormt.

Det kommer säkert nya hinder på vägen, men - den dagen den sorgen. :)

Intensiv skrivarmånad

Det har gått lite långsamt med mitt projekt, romanen om Fiskeslaven. Jag fastnade i ett svårskrivet kapitel där den unge hjälten skulle drabbas av så många hemska saker att det var svårt att få inspiration att börja skriva.

Inte för att jag har problem att skriva om våld och död utan för att jag ville skriva det rätt. Inte grotta ner mig i hemska detaljer utan i första hand förmedla känslorna.
Känslan av att tvingas arbeta flera månader på en trång fiskebåt utan att veta om man någonsin ska komma därifrån.
Känslan av att se människor skadas och dödas på nära håll.

Och allra svåraste biten: När huvudpersonen till slut lyckas vända på det och tar makten över sitt eget liv igen - vad ger honom modet att göra det? Hur kan han försöka fly?

De här frågorna fick mig att fastna länge, och på grund av att jobbet varit intensivt en tid fick jag inte energin att fundera helhjärtat på saken.

Men så gick jag med i en grupp startad av en annan författare som gick ut på att skriva intensivt varje dag i en månad. Jag skulle just ha sportlov (jobbar ju som lärare) och beslöt ägna det åt projektet.
Det har lyckats över förväntan!

Innan jag började hade jag skrivit 26 000 ord ungefär.
Idag, halvvägs genom 30-dagarsperioden - är jag uppe i över 40 000 ord.

Jag är nu förbi de svåra kapitlen och har kommit till en lättare del av berättelsen och det flyter som aldrig förr.
Dessutom har jag justerat mitt synopsis och vet nu precis hur berättelsen kommer att sluta.

Passade också på att göra en idé till den framtida bokens omslag.
Bilden på personen är pixlad av copyrightskäl.

Härligt att vara tillbaka på den kreativa banan igen!

Citat i böcker

Jag gillar att ha citat av kända författare och andra personer i inledningen till mina böcker. Det är roligt att välja ut citat som passar, och också lite roligt att välja vilken författare som ska få "äran".

I min första större roman, den ännu opublicerade Budbärarna från himlen, valde jag följande citat av Terry Pratchett:

"It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to think that They were Us.
If it was Them, then nothing was anyone's fault. If it was us, what did that make Me?
After all, I'm one of Us. I must be.
I've certainly never thought of myself as one of Them.
No one ever thinks of themselves as one of Them. We're always one of Us.
It's Them that do the bad things."

Berättelsen handlar om just det temat, om vi och dem. Beroende på vilken sida man befinner sig, kommer man anse att "vi" är de goda och "de" är de onda. Eller, om inte onda, så i alla fall lite halvdåliga sådär. Inte lika upplysta och duktiga som "vi".

I min roman kompliceras konflikten mellan vi och dem av att båda sidor anser att "vi" är vanligt folk och "de" är obegripliga, farliga aliens... 

Jag placerar läsaren i huvudet på båda sidor. Alla har sina egna bevekelsegrunder, tankar, mål och drömmar och det finns alltid en orsak till att man beter sig på ett visst sätt. Alla är vi både onda och goda.

Att jag valde ett citat av just Terry Pratchett är ingen slump. Han är min absoluta favoritförfattare i alla kategorier. Det var han som skrev fantasyparodin Discworld (en serie med mååånga böcker). Trots att det är fantasy och parodi innehåller böckerna så mycket tänkvärt om livet. Han tar upp allmängiltiga teman som fattigdom, rasism, kärlek, feminism, föräldrar-barnrelationen, döden, fördomar osv. Hans böcker är skrivna med en stor portion humor men också med värme, intelligens och kunskap om hur människor fungerar.

I ett av mina favoritcitat av Terry Pratchett visar han vilket geni han är. Han låter där en av sina romankaraktärer förklara fattigdomens konsekvens i sin "Käng-teori om socioekonomisk orättvisa". Kontentan av teorin är att en rik person har råd att köpa dyra kängor av god kvalitet som håller en livstid, medan den fattige köper billiga kängor som bara håller en säsong och därmed måste köpa nya år efter år. En fattig person spenderar därmed mer pengar på kängor under sin livstid är en rik person men ändå har han ständigt våta och kalla fötter:

“The reason that the rich were so rich, Vimes reasoned, was because they managed to spend less money.
Take boots, for example. He earned thirty-eight dollars a month plus allowances. A really good pair of leather boots cost fifty dollars. But an affordable pair of boots, which were sort of OK for a season or two and then leaked like hell when the cardboard gave out, cost about ten dollars.
Those were the kind of boots Vimes always bought, and wore until the soles were so thin that he could tell where he was in Ankh-Morpork on a foggy night by the feel of the cobbles.
But the thing was that good boots lasted for years and years. A man who could afford fifty dollars had a pair of boots that'd still be keeping his feet dry in ten years' time, while the poor man who could only afford cheap boots would have spent a hundred dollars on boots in the same time and would still have wet feet.
This was the Captain Samuel Vimes 'Boots' theory of socioeconomic unfairness.”

I mitt pågående romanprojekt Fiskeslavens resa har jag en tanke om att dela upp romanen i tre delar. Första delen handlar om hur huvudpersonen Ace hamnar i slaveri på en fiskebåt, andra delen om hans långa och krokiga resa genom Asien och Europa och tredje delen om hans ankomst till Sverige.
Jag tänker mig att ett citat ska få inleda respektive del.

I första delen fungerar jag på detta citat, av en annan favoritförfattare, Robin Hobb:

"When people look most vicious, what you are seeing is not their animal side.
It is the savagery that only humans can muster."

Ett alternativt citat kunde vara detta, av Henry David Thoreau:

"There are thousands who are in opinion opposed to slavery and to the war, who yet in effect do nothing to put an end to them."

Slaveriet i fiskeindustrin (och för den delen andra industrier, t.ex klädindustrin eller viss gruvindustri) kan ju bara fortgå så länge vi som konsumenter accepterar att köpa billiga produkter utan att kräva att få veta hur de producerats.

I andra delen där Ace påbörjar sin långa resa tycker jag det här citatet av J.R.R Tolkien passar perfekt:

“The greatest adventure is what lies ahead.”

Och slutligen i tredje delen funderar jag på ett citat av Nelson Mandela:

“Once a person is determined to help themselves, there is nothing that can stop them.”

Det passar in i den vändning berättelsen tar, men samtidigt skulle jag helst vilja ha ett citat av Terry Pratchett någonstans i boken. Så kanske letar jag upp ett sådant ändå till sista delen. :)