Ny look

Idag har jag prokrastinerat skrivandet genom att ge bloggen en ansiktslyftning. Lite större och tydligare teckensnitt, och flikar överst med fakta om de olika böckerna jag skrivit.

Romanen om fiskeslaven står och stampar... Jag vet precis vad som ska hända härnäst, men det gäller att få ned det på pappret också.
Nåja. Rätt vad det är släpper det, men det är segt innan dess.

Mikael

Häromdagen snubblade jag över mitt första bokmanus, som legat nästan 20 år i byrålådan (eller datorn, snarare). Lite kul att läsa, efter alla år!

Berättelsen handlar om tioåriga Moa som tvingas byta skola när hennes mamma träffat en ny kille. Ingenting är bra i Moas liv just nu, varken hemma eller i skolan.
Då börjar Mikael i hennes klass, och allting förändras. Hur kan han komma så bra överens med alla? Och vad har han för mystiska förmågor egentligen?

Jag har lagt upp hela på nätet, den är ca 15.000 ord om man vill läsa. Här är länken.

Bästa berömmet

Igår fick jag frågan av min femtonåriga dotter att få läsa första boken om Fiskeslaven, som nu omarbetats en del efter återkoppling från testläsare. Eftersom hon sällan läser något annat än Harry Potter var det ju roligt att hon var intresserad av mitt bokprojekt, så det fick hon gärna.
Sedan stängde hon in sig i sitt rum hela söndagen och sträckläste! På kvällen kom hon ut, ivrig och uppspelt.
"Mamma, när är du klar med uppföljaren? Jag måste läsa den. Nu! Jag kunde inte sluta läsa första boken idag, och nu vill jag bara veta hur allting slutar."

Jaha, då är det väl bäst att jag lägger på ett kol då, och inte slösar tid med att blogga. ;) Har bara kommit till kapitel 3 i uppföljaren ännu, men den som väntar på något gott ... :)

Bilden kommer från Google-kartan, där jag just researchat hur bred floden Poonch i Kashmir är, när det är regntid. Det är många detaljer som jag kommer att tänka på hela tiden, och helst vill få så korrekta som möjligt!

Tack gode Gud för Google, hur klarade sig författare förr i tiden?!

Testläsning av första halvan av boken

Just nu känns det så roligt med boken. Jag har skickat ut första delen till testläsare och fått så otroligt fin och användbar återkoppling. Jag testade min idé om att dela upp romanen i två volymer, vilket verkar fungera över förväntan!

Om någon mer är intresserad av att testläsa hittar ni de första sjutton kapitlen via denna länk!

Vill man sedan läsa resten av romanen, får man svara på några frågor i detta formulär.

Boken bara växer...

Min berättelse om Fiskeslaven sväller över alla breddar! Jag har delat in den i fyra delar nu och håller på med den tredje delen. Men redan del 1+2 är över 80.000 ord långa tillsammans, och normala romaner brukar ligga runt 100.000 ord...

Nu lutar jag faktiskt åt att dela upp berättelsen i två böcker. Det blir en sorts halvt slut i så fall, men ändå till viss del positivt.
Ja, så får det nog bli...

Ny intensivskrivarmånad

Förra månadens intensivskrivning avslutades och jag nådde mitt mål, på 30 dagar fördubblade jag antal ord jag skrivit dittills. En fantastisk känsla att lyckas med sin föresats!

Nu har en ny skrivarmånad påbörjats (1-30 april) och jag hakade på ännu en gång. Jag kommer dock inte sätta något mål i antal ord den här gången. Jag är förbi min blockering och det är åter igen så roligt att skriva att berättelsen nästan kommer av sig själv.

De svåra hindren jag haft är överstigna och nu har jag några kapitel med detaljerad synopsis framför mig - vilket underlättar enormt.

Det kommer säkert nya hinder på vägen, men - den dagen den sorgen. :)

Intensiv skrivarmånad

Det har gått lite långsamt med mitt projekt, romanen om Fiskeslaven. Jag fastnade i ett svårskrivet kapitel där den unge hjälten skulle drabbas av så många hemska saker att det var svårt att få inspiration att börja skriva.

Inte för att jag har problem att skriva om våld och död utan för att jag ville skriva det rätt. Inte grotta ner mig i hemska detaljer utan i första hand förmedla känslorna.
Känslan av att tvingas arbeta flera månader på en trång fiskebåt utan att veta om man någonsin ska komma därifrån.
Känslan av att se människor skadas och dödas på nära håll.

Och allra svåraste biten: När huvudpersonen till slut lyckas vända på det och tar makten över sitt eget liv igen - vad ger honom modet att göra det? Hur kan han försöka fly?

De här frågorna fick mig att fastna länge, och på grund av att jobbet varit intensivt en tid fick jag inte energin att fundera helhjärtat på saken.

Men så gick jag med i en grupp startad av en annan författare som gick ut på att skriva intensivt varje dag i en månad. Jag skulle just ha sportlov (jobbar ju som lärare) och beslöt ägna det åt projektet.
Det har lyckats över förväntan!

Innan jag började hade jag skrivit 26 000 ord ungefär.
Idag, halvvägs genom 30-dagarsperioden - är jag uppe i över 40 000 ord.

Jag är nu förbi de svåra kapitlen och har kommit till en lättare del av berättelsen och det flyter som aldrig förr.
Dessutom har jag justerat mitt synopsis och vet nu precis hur berättelsen kommer att sluta.

Passade också på att göra en idé till den framtida bokens omslag.
Bilden på personen är pixlad av copyrightskäl.

Härligt att vara tillbaka på den kreativa banan igen!

Citat i böcker

Jag gillar att ha citat av kända författare och andra personer i inledningen till mina böcker. Det är roligt att välja ut citat som passar, och också lite roligt att välja vilken författare som ska få "äran".

I min första större roman, den ännu opublicerade Budbärarna från himlen, valde jag följande citat av Terry Pratchett:

"It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to think that They were Us.
If it was Them, then nothing was anyone's fault. If it was us, what did that make Me?
After all, I'm one of Us. I must be.
I've certainly never thought of myself as one of Them.
No one ever thinks of themselves as one of Them. We're always one of Us.
It's Them that do the bad things."

Berättelsen handlar om just det temat, om vi och dem. Beroende på vilken sida man befinner sig, kommer man anse att "vi" är de goda och "de" är de onda. Eller, om inte onda, så i alla fall lite halvdåliga sådär. Inte lika upplysta och duktiga som "vi".

I min roman kompliceras konflikten mellan vi och dem av att båda sidor anser att "vi" är vanligt folk och "de" är obegripliga, farliga aliens... 

Jag placerar läsaren i huvudet på båda sidor. Alla har sina egna bevekelsegrunder, tankar, mål och drömmar och det finns alltid en orsak till att man beter sig på ett visst sätt. Alla är vi både onda och goda.

Att jag valde ett citat av just Terry Pratchett är ingen slump. Han är min absoluta favoritförfattare i alla kategorier. Det var han som skrev fantasyparodin Discworld (en serie med mååånga böcker). Trots att det är fantasy och parodi innehåller böckerna så mycket tänkvärt om livet. Han tar upp allmängiltiga teman som fattigdom, rasism, kärlek, feminism, föräldrar-barnrelationen, döden, fördomar osv. Hans böcker är skrivna med en stor portion humor men också med värme, intelligens och kunskap om hur människor fungerar.

I ett av mina favoritcitat av Terry Pratchett visar han vilket geni han är. Han låter där en av sina romankaraktärer förklara fattigdomens konsekvens i sin "Käng-teori om socioekonomisk orättvisa". Kontentan av teorin är att en rik person har råd att köpa dyra kängor av god kvalitet som håller en livstid, medan den fattige köper billiga kängor som bara håller en säsong och därmed måste köpa nya år efter år. En fattig person spenderar därmed mer pengar på kängor under sin livstid är en rik person men ändå har han ständigt våta och kalla fötter:

“The reason that the rich were so rich, Vimes reasoned, was because they managed to spend less money.
Take boots, for example. He earned thirty-eight dollars a month plus allowances. A really good pair of leather boots cost fifty dollars. But an affordable pair of boots, which were sort of OK for a season or two and then leaked like hell when the cardboard gave out, cost about ten dollars.
Those were the kind of boots Vimes always bought, and wore until the soles were so thin that he could tell where he was in Ankh-Morpork on a foggy night by the feel of the cobbles.
But the thing was that good boots lasted for years and years. A man who could afford fifty dollars had a pair of boots that'd still be keeping his feet dry in ten years' time, while the poor man who could only afford cheap boots would have spent a hundred dollars on boots in the same time and would still have wet feet.
This was the Captain Samuel Vimes 'Boots' theory of socioeconomic unfairness.”

I mitt pågående romanprojekt Fiskeslavens resa har jag en tanke om att dela upp romanen i tre delar. Första delen handlar om hur huvudpersonen Ace hamnar i slaveri på en fiskebåt, andra delen om hans långa och krokiga resa genom Asien och Europa och tredje delen om hans ankomst till Sverige.
Jag tänker mig att ett citat ska få inleda respektive del.

I första delen fungerar jag på detta citat, av en annan favoritförfattare, Robin Hobb:

"When people look most vicious, what you are seeing is not their animal side.
It is the savagery that only humans can muster."

Ett alternativt citat kunde vara detta, av Henry David Thoreau:

"There are thousands who are in opinion opposed to slavery and to the war, who yet in effect do nothing to put an end to them."

Slaveriet i fiskeindustrin (och för den delen andra industrier, t.ex klädindustrin eller viss gruvindustri) kan ju bara fortgå så länge vi som konsumenter accepterar att köpa billiga produkter utan att kräva att få veta hur de producerats.

I andra delen där Ace påbörjar sin långa resa tycker jag det här citatet av J.R.R Tolkien passar perfekt:

“The greatest adventure is what lies ahead.”

Och slutligen i tredje delen funderar jag på ett citat av Nelson Mandela:

“Once a person is determined to help themselves, there is nothing that can stop them.”

Det passar in i den vändning berättelsen tar, men samtidigt skulle jag helst vilja ha ett citat av Terry Pratchett någonstans i boken. Så kanske letar jag upp ett sådant ändå till sista delen. :)

Novelltävling

Veckorna går snabbt så här års och det blir inte mycket skrivtid. Men jag skriver romanen i huvudet, kommer på idéer och uppslag som jag fyller på i mitt synopsis.

Mellan varven har jag i alla fall färdigställt ett alster. Jag har nämligen skrivit en novell som jag skickade in till en stor nationell tävling. Roligt och annorlunda att testa novellformatet igen, för första gången på många år!

Så här lyder inledningen av novellen:

Det borde faktiskt regna.
Gör det inte alltid det på film när någon just ska dö? Fast kanske inte i verkligheten.
Några glasskärvor glimmar till i ljuset från gatlyktan och Maria tar ett långt kliv över dem. Lite fånigt egentligen. Vad spelar det för roll om hon får glas i foten nu?

Fiskeslavens resa

Mitt pågående romanprojekt har arbetstiteln Fiskeslavens resa och skildrar både situationen för det statslösa folket rohingya från Myanmar (Burma) och en flyktings väg till vårt land.


Kort introduktion:

Ace av rohingyafolket kidnappas och blir fiskeslav på ett av de ökända spökskeppen utanför den thailändska kusten, där våld och död blir hans vardag under lång tid. Men världen utanför slaveriet är inte mycket bättre, ingenstans är rohingyer välkomna.

När en mörk hemlighet om hans förflutna uppdagas förstår Ace att det är hans öde att aldrig bli lycklig. Den enda som verkar tro att han kan bli något bättre är en flicka på andra sidan jordklotet, i ett långsmalt rike längst uppe i norr. Ska han någonsin träffa henne igen?

Fiskeslavens resa är den första roman jag skriver som utspelar sig någorlunda i vår tid och vår värld, vilket har krävt en hel del research. Jag har läst nyheter och andra artiklar om rohingyerna, sett dokumentärer och noga studerat Googles fantastiska satellitkartor. 
På kartan har jag rest på landsvägar i Phuket, vandrat över bergen i indiska Kashmir och färdats genom Europa.

Tack vare detaljerade reportage under flyktingvågen 2015 har jag också sett bilder och läst vittnesmål steg för steg från färden med gummibåt över Medelhavet via Turkiet till Grekland och därifrån hela vägen till Sverige längs rutten som kallades "highway Europa".

I skrivande stund är mitt synopsis färdigt och jag har kommit 10 kapitel in i berättelsen. Fortsättning följer...

Paradisplaneten 2

I den andra, fristående delen i min opublicerade framtidsserie Paradisplaneten möter läsaren flera av personerna från första boken några år senare. Dessutom introduceras nya karaktärer, bland annat Virvel av nomadfolket på det öde Gräslandet och en svensk missionärsfamilj.

Här är en kort introduktion till Det öde landet:

Virvel får ett ultimatum av sin far: hon måste hitta en make innan hösten om hon inte vill bli bortgift som tredje fru åt hans gode vän. För att hjälpa henne på traven skickas hon iväg som guide och hästskötare åt en grupp män som ska utforska det vidsträckta Gräslandet hela sommaren. Men vad är det för ett hemligt uppdrag de är ute på? 

I Nordhamn har Kristina blivit placerad på en strikt internatskola där hon gör sitt bästa för att bli populär i klassen. Men vad skulle hennes föräldrar säga om de visste vad hon har för sig på kvällarna? Lilja, som bor i samma stad, har precis börjat arbeta igen efter barnledigheten. Hon har fått en ny kollega, den charmige Flynn. De är förstås bara vänner, inget mer …

Paradisplaneten 1

Paradisplaneten är en ännu opublicerad serie med fristående delar. Genren är - för förlagen - kanske lite knepig, det är en lightversion av science fiction som jag kallar framtidsroman.

Serien passar ungdomar och vuxna.

Här är en kort beskrivning av den första romanen i serien med arbetstiteln Budbärarna från himlen:

Abbe har väntat hela sitt liv på budbärarna från himlen, de som profeterna talade om. Men när en farkost från rymden störtar i staden är han inte längre så säker. Är det verkligen de här bleka, sorgliga varelserna som ska rädda världen?

Lilja har all anledning att tycka illa om besökarna, men när hon möter en av dem är han inte alls som hon trott. Han ser ju nästan ut som en människa. Vågar hon trotsa myndigheternas förbud och hjälpa honom fly?

Budbärarna från himlen är en framtidsberättelse med ämnen som är tidlösa: kärlek, förlåtelse och rädslan för det okända.

Två av delarna i serien är färdigskrivna och del 1 har jag skickat till flera förlag, men har bara fått napp från hybridförlag (där man bekostar utgivningen själv) vilket jag inte är intresserad av.

De tre första kapitlen i romanen kan du läsa här.

Drakflickan

Den första bok jag skrev var en barnbok. Drakflickan är en saga, berättad i klassisk stil och gavs ut år 2008 vid ett mindre, idag nedlagt förlag.
Eftersom manuset aldrig granskades av lektör innan utgivning finns det en hel del brister.

Jag har planer på att i framtiden ge ut boken på nytt, i omarbetad form. Men det är inget jag sysslar med aktivt just nu.


Ur inledningen:

Man hade sett en livs levande drake! Hela slottet var i uppror. Överallt, i alla korridorer och salar pratades det om det oerhörda som hade hänt. En drake, och dessutom uppe i Blåbergen som låg helt nära huvudstaden! Det hade aldrig funnits några drakar i landet förut. Varifrån hade den kommit? Vad gjorde den där? Var det verkligen en riktig drake? Fanns det verkligen drakar annat än i sagorna?

Alla i slottet tisslade och tasslade. Köksan Gerda tisslade, pigan Lilly tisslade, betjänten Andersson tasslade och pagerna Anton och John viskade. Hovmästare Gunnar sade visserligen ingenting eftersom han var stum och i det här landet hade man inte uppfunnit teckenspråket ännu, men han lyssnade på de andra och nickade och hummade, för det kunde han.

Hela boken kan läsas här.

Författarblogg

Jag har under några år sysslat med skrivandet vid sidan om arbetet, men hittills inte bloggat om detta.
Tanken är att det nu ska bli ändring på den saken.

På den här sidan kommer jag bland annat lägga ut smakprov av mina texter, och såklart även skriva något om hur processen går.