Dikter och noveller

Jag började skriva böcker redan som åtta-nioåring, då i form av sagor nedtecknade i randiga skrivhäften illustrerade med färgpennor och kritor. I gymnasiet blev det mer seriöst, då började jag skriva noveller och dikter som jag deltog i olika tävlingar med både i och utanför skolan. 

Med ett par av mina dikter blev jag en av vinnarna i Ungdomens Kulturmönstring, en rikstäckande tävling som anordnades några år i slutet av 90-talet. Det gav såklart mersmak och är en av anledningarna att jag aldrig helt lagt skrivandet på hyllan.

Här kan du läsa några av mina gamla dikter, och här hittar du novellerna. Eller botanisera i menyn överst på sidan!

Nedan dikt minns jag inte när jag skrev, men den stämmer bra fortfarande. ;)

En hobbyskribent ifrån Tjörn

vars självdisciplin lätt fick en törn

hon var inte så klok

när hon skrev på sin bok

– hade Facebookflik öppen i ett hörn 

 

En (mycket sen) uppdatering...

Det har varit väldigt tyst från mig här under några år! Jag körde dessvärre totalt fast med mitt mastodontprojekt om fiskeslaven och orkade inte ens tänka på den längre, trots att mitt synopsis var så detaljerat och jag visste precis vad som skulle ske. Det kändes bara så enormt tråkigt att ta itu med det. 

Men! Goda nyheter. Sedan skrivkrampen släppte har jag hunnit med att skriva klart en helt annan roman, Havshärskarinnans halsband (se förra inlägget), och håller nu åter på med fiskelslaven-boken där jag har kommit väldigt långt. :)

Hur lyckades jag då ta mig ur skrivkrampen? Jo, det som fick mig att hitta tillbaka till skrivglädjen - och som också lärde mig enormt mycket om hur man skriver intresseväckande - var att börja skriva följetonger på engelska, online och under pseudonym. Detta började jag med under corona-pandemin när folk hade mycket tid att läsa och jag fick snabbt många följare som kommenterade mina texter med stort engagemang. 

När jag så sprutat ur mig hundratusentals ord under några år och producerat både bättre och sämre berättelser fick jag till slut lusten åter att skriva på mitt modersmål. Och där är jag alltså nu med en hel roman till i min byrålåda och massor av nya kapitel skrivna om min rohingya-kille.

Havshärskarinnans halsband skickade jag till förlag i somras och väntar fortfarande på svar (Bonniers har dock tackat nej ;) ) Håller tummarna ett det ska bli något av den. Testläsarna var i alla fall väldigt positiva. 

Havshärskarinnans halsband

Havshärskarinnans halsband är en ännu outgiven roman som handlar om Sara som hamnar i sjuttonhundratalet och måste samarbeta med en opålitlig och charmig pirat för att komma vidare.

Kort introduktion:
Sara längtar bort från sin kontrollerande familj när omständigheterna för henne tillbaka i tiden till sjuttonhundratalets Karibien. För att komma vidare måste hon mana fram havets härskarinna men den enda som kan hjälpa henne med det är piraten Ned. 

Dessvärre är han både opålitlig och charmig. Hur ska hon lyckas med uppdraget utan att bli lurad – eller förlora sitt hjärta?

Vill du testläsa boken?
Du hittar de första tre kapitlen via denna länk!

Ny look

Idag har jag prokrastinerat skrivandet genom att ge bloggen en ansiktslyftning. Lite större och tydligare teckensnitt, och flikar överst med fakta om de olika böckerna jag skrivit.

Romanen om fiskeslaven står och stampar... Jag vet precis vad som ska hända härnäst, men det gäller att få ned det på pappret också.
Nåja. Rätt vad det är släpper det, men det är segt innan dess.

Mikael

Häromdagen snubblade jag över mitt första bokmanus, som legat nästan 20 år i byrålådan (eller datorn, snarare). Lite kul att läsa, efter alla år!

Berättelsen handlar om tioåriga Moa som tvingas byta skola när hennes mamma träffat en ny kille. Ingenting är bra i Moas liv just nu, varken hemma eller i skolan.
Då börjar Mikael i hennes klass, och allting förändras. Hur kan han komma så bra överens med alla? Och vad har han för mystiska förmågor egentligen?

Jag har lagt upp hela på nätet, den är ca 15.000 ord om man vill läsa. Här är länken.

Bästa berömmet

Igår fick jag frågan av min femtonåriga dotter att få läsa första boken om Fiskeslaven, som nu omarbetats en del efter återkoppling från testläsare. Eftersom hon sällan läser något annat än Harry Potter var det ju roligt att hon var intresserad av mitt bokprojekt, så det fick hon gärna.
Sedan stängde hon in sig i sitt rum hela söndagen och sträckläste! På kvällen kom hon ut, ivrig och uppspelt.
"Mamma, när är du klar med uppföljaren? Jag måste läsa den. Nu! Jag kunde inte sluta läsa första boken idag, och nu vill jag bara veta hur allting slutar."

Jaha, då är det väl bäst att jag lägger på ett kol då, och inte slösar tid med att blogga. ;) Har bara kommit till kapitel 3 i uppföljaren ännu, men den som väntar på något gott ... :)

Bilden kommer från Google-kartan, där jag just researchat hur bred floden Poonch i Kashmir är, när det är regntid. Det är många detaljer som jag kommer att tänka på hela tiden, och helst vill få så korrekta som möjligt!

Tack gode Gud för Google, hur klarade sig författare förr i tiden?!

Testläsning

Just nu känns det så roligt med boken. Jag har skickat ut första delen till testläsare och fått så otroligt fin och användbar återkoppling. Jag testade min idé om att dela upp romanen i två volymer, vilket verkar fungera över förväntan!

Om någon mer är intresserad av att testläsa hittar ni kapitel 1-3 via denna länk!

Boken bara växer...

Min berättelse om Fiskeslaven sväller över alla breddar! Jag har delat in den i fyra delar nu och håller på med den tredje delen. Men redan del 1+2 är över 80.000 ord långa tillsammans, och normala romaner brukar ligga runt 100.000 ord...

Nu lutar jag faktiskt åt att dela upp berättelsen i två böcker. Det blir en sorts halvt slut i så fall, men ändå till viss del positivt.
Ja, så får det nog bli...

Ny intensivskrivarmånad

Förra månadens intensivskrivning avslutades och jag nådde mitt mål, på 30 dagar fördubblade jag antal ord jag skrivit dittills. En fantastisk känsla att lyckas med sin föresats!

Nu har en ny skrivarmånad påbörjats (1-30 april) och jag hakade på ännu en gång. Jag kommer dock inte sätta något mål i antal ord den här gången. Jag är förbi min blockering och det är åter igen så roligt att skriva att berättelsen nästan kommer av sig själv.

De svåra hindren jag haft är överstigna och nu har jag några kapitel med detaljerad synopsis framför mig - vilket underlättar enormt.

Det kommer säkert nya hinder på vägen, men - den dagen den sorgen. :)

Intensiv skrivarmånad

Det har gått lite långsamt med mitt projekt, romanen om Fiskeslaven. Jag fastnade i ett svårskrivet kapitel där den unge hjälten skulle drabbas av så många hemska saker att det var svårt att få inspiration att börja skriva.

Inte för att jag har problem att skriva om våld och död utan för att jag ville skriva det rätt. Inte grotta ner mig i hemska detaljer utan i första hand förmedla känslorna.
Känslan av att tvingas arbeta flera månader på en trång fiskebåt utan att veta om man någonsin ska komma därifrån.
Känslan av att se människor skadas och dödas på nära håll.

Och allra svåraste biten: När huvudpersonen till slut lyckas vända på det och tar makten över sitt eget liv igen - vad ger honom modet att göra det? Hur kan han försöka fly?

De här frågorna fick mig att fastna länge, och på grund av att jobbet varit intensivt en tid fick jag inte energin att fundera helhjärtat på saken.

Men så gick jag med i en grupp startad av en annan författare som gick ut på att skriva intensivt varje dag i en månad. Jag skulle just ha sportlov (jobbar ju som lärare) och beslöt ägna det åt projektet.
Det har lyckats över förväntan!

Innan jag började hade jag skrivit 26 000 ord ungefär.
Idag, halvvägs genom 30-dagarsperioden - är jag uppe i över 40 000 ord.

Jag är nu förbi de svåra kapitlen och har kommit till en lättare del av berättelsen och det flyter som aldrig förr.
Dessutom har jag justerat mitt synopsis och vet nu precis hur berättelsen kommer att sluta.

Passade också på att göra en idé till den framtida bokens omslag.
Bilden på personen är pixlad av copyrightskäl.

Härligt att vara tillbaka på den kreativa banan igen!

Citat i böcker

Jag gillar att ha citat av kända författare och andra personer i inledningen till mina böcker. Det är roligt att välja ut citat som passar, och också lite roligt att välja vilken författare som ska få "äran".

I min första större roman, den ännu opublicerade Budbärare från ovan, valde jag följande citat av Terry Pratchett:

"It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to think that They were Us.
If it was Them, then nothing was anyone's fault. If it was us, what did that make Me?
After all, I'm one of Us. I must be.
I've certainly never thought of myself as one of Them.
No one ever thinks of themselves as one of Them. We're always one of Us.
It's Them that do the bad things."

Berättelsen handlar om just det temat, om vi och dem. Beroende på vilken sida man befinner sig, kommer man anse att "vi" är de goda och "de" är de onda. Eller, om inte onda, så i alla fall lite halvdåliga sådär. Inte lika upplysta och duktiga som "vi".

I min roman kompliceras konflikten mellan vi och dem av att båda sidor anser att "vi" är vanligt folk och "de" är obegripliga, farliga aliens... 

Jag placerar läsaren i huvudet på båda sidor. Alla har sina egna bevekelsegrunder, tankar, mål och drömmar och det finns alltid en orsak till att man beter sig på ett visst sätt. Alla är vi både onda och goda.

Att jag valde ett citat av just Terry Pratchett är ingen slump. Han är min absoluta favoritförfattare i alla kategorier. Det var han som skrev fantasyparodin Discworld (en serie med mååånga böcker). Trots att det är fantasy och parodi innehåller böckerna så mycket tänkvärt om livet. Han tar upp allmängiltiga teman som fattigdom, rasism, kärlek, feminism, föräldrar-barnrelationen, döden, fördomar osv. Hans böcker är skrivna med en stor portion humor men också med värme, intelligens och kunskap om hur människor fungerar.

I ett av mina favoritcitat av Terry Pratchett visar han vilket geni han är. Han låter där en av sina romankaraktärer förklara fattigdomens konsekvens i sin "Käng-teori om socioekonomisk orättvisa". Kontentan av teorin är att en rik person har råd att köpa dyra kängor av god kvalitet som håller en livstid, medan den fattige köper billiga kängor som bara håller en säsong och därmed måste köpa nya år efter år. En fattig person spenderar därmed mer pengar på kängor under sin livstid är en rik person men ändå har han ständigt våta och kalla fötter:

“The reason that the rich were so rich, Vimes reasoned, was because they managed to spend less money.
Take boots, for example. He earned thirty-eight dollars a month plus allowances. A really good pair of leather boots cost fifty dollars. But an affordable pair of boots, which were sort of OK for a season or two and then leaked like hell when the cardboard gave out, cost about ten dollars.
Those were the kind of boots Vimes always bought, and wore until the soles were so thin that he could tell where he was in Ankh-Morpork on a foggy night by the feel of the cobbles.
But the thing was that good boots lasted for years and years. A man who could afford fifty dollars had a pair of boots that'd still be keeping his feet dry in ten years' time, while the poor man who could only afford cheap boots would have spent a hundred dollars on boots in the same time and would still have wet feet.
This was the Captain Samuel Vimes 'Boots' theory of socioeconomic unfairness.”

I mitt pågående romanprojekt Fiskeslavens resa har jag en tanke om att dela upp romanen i tre delar. Första delen handlar om hur huvudpersonen Ace hamnar i slaveri på en fiskebåt, andra delen om hans långa och krokiga resa genom Asien och Europa och tredje delen om hans ankomst till Sverige.
Jag tänker mig att ett citat ska få inleda respektive del.

I första delen fungerar jag på detta citat, av en annan favoritförfattare, Robin Hobb:

"When people look most vicious, what you are seeing is not their animal side.
It is the savagery that only humans can muster."

Ett alternativt citat kunde vara detta, av Henry David Thoreau:

"There are thousands who are in opinion opposed to slavery and to the war, who yet in effect do nothing to put an end to them."

Slaveriet i fiskeindustrin (och för den delen andra industrier, t.ex klädindustrin eller viss gruvindustri) kan ju bara fortgå så länge vi som konsumenter accepterar att köpa billiga produkter utan att kräva att få veta hur de producerats.

I andra delen där Ace påbörjar sin långa resa tycker jag det här citatet av J.R.R Tolkien passar perfekt:

“The greatest adventure is what lies ahead.”

Och slutligen i tredje delen funderar jag på ett citat av Nelson Mandela:

“Once a person is determined to help themselves, there is nothing that can stop them.”

Det passar in i den vändning berättelsen tar, men samtidigt skulle jag helst vilja ha ett citat av Terry Pratchett någonstans i boken. Så kanske letar jag upp ett sådant ändå till sista delen. :)

Novelltävling

Veckorna går snabbt så här års och det blir inte mycket skrivtid. Men jag skriver romanen i huvudet, kommer på idéer och uppslag som jag fyller på i mitt synopsis.

Mellan varven har jag i alla fall färdigställt ett alster. Jag har nämligen skrivit en novell som jag skickade in till en stor nationell tävling. Roligt och annorlunda att testa novellformatet igen, för första gången på många år!

Så här lyder inledningen av novellen:

Det borde faktiskt regna.
Gör det inte alltid det på film när någon just ska dö? Fast kanske inte i verkligheten.
Några glasskärvor glimmar till i ljuset från gatlyktan och Maria tar ett långt kliv över dem. Lite fånigt egentligen. Vad spelar det för roll om hon får glas i foten nu?

Hela novellen kan du läsa här.  

Fiskeslavens resa

Mitt pågående romanprojekt har arbetstiteln Fiskeslavens resa och skildrar både situationen för det statslösa folket rohingya från Myanmar (Burma) och en flyktings väg till vårt land.


Kort introduktion:

Ace av rohingyafolket kidnappas och blir fiskeslav på ett av de ökända spökskeppen utanför den thailändska kusten, där våld och död blir hans vardag under lång tid. Men världen utanför slaveriet är inte mycket bättre, ingenstans är rohingyer välkomna.

När en mörk hemlighet om hans förflutna uppdagas förstår Ace att det är hans öde att aldrig bli lycklig. Den enda som verkar tro att han kan bli något bättre är en flicka på andra sidan jordklotet, i ett långsmalt rike längst uppe i norr. Ska han någonsin träffa henne igen?

Fiskeslavens resa är den första roman jag skriver som utspelar sig någorlunda i vår tid och vår värld, vilket har krävt en hel del research. Jag har läst nyheter och andra artiklar om rohingyerna, sett dokumentärer och noga studerat Googles fantastiska satellitkartor. 
På kartan har jag rest på landsvägar i Phuket, vandrat över bergen i indiska Kashmir och färdats genom Europa.

Tack vare detaljerade reportage under flyktingvågen 2015 har jag också sett bilder och läst vittnesmål steg för steg från färden med gummibåt över Medelhavet via Turkiet till Grekland och därifrån hela vägen till Sverige längs rutten som kallades "highway Europa".

I skrivande stund är mitt synopsis färdigt och jag har kommit 10 kapitel in i berättelsen. Fortsättning följer...

Paradisplaneten 2

I den andra, fristående delen i min outgivna framtidsserie Paradisplaneten möter läsaren flera av personerna från första boken några år senare. Dessutom introduceras nya karaktärer, bland annat Virvel av nomadfolket på det öde Gräslandet och en svensk missionärsfamilj.

Här är en kort introduktion till Det öde landet:

Virvel får ett ultimatum av sin far: hon måste hitta en make innan hösten om hon inte vill bli bortgift som tredje fru åt hans gode vän. För att hjälpa henne på traven skickas hon iväg som guide och hästskötare åt en grupp män som ska utforska det vidsträckta Gräslandet hela sommaren. Men vad är det för ett hemligt uppdrag de är ute på? 

I Nordhamn har Kristina blivit placerad på en strikt internatskola där hon gör sitt bästa för att bli populär i klassen. Men vad skulle hennes föräldrar säga om de visste vad hon har för sig på kvällarna? Lilja, som bor i samma stad, har precis börjat arbeta igen efter barnledigheten. Hon har fått en ny kollega, den charmige Flynn. De är förstås bara vänner, inget mer …

Paradisplaneten 1

Paradisplaneten är en ännu opublicerad serie med fristående delar. Genren är - för förlagen - kanske lite knepig, det är en lightversion av science fiction som jag kallar framtidsroman.

Serien passar ungdomar och vuxna.

Här är en kort beskrivning av den första romanen i serien med arbetstiteln Budbärare från ovan:

När besökare anländer från rymden är de absolut inte vad man förväntat sig. Hur kan de vara så lika människor? 

Lilja är inte rädd för att bryta mot lagen och beslutar sig för att hjälpa en av dem, men snart leds hennes känslor i en förbjuden riktning. Samtidigt försöker Abbe hitta budskapet det är förutsagt att de ska bära med sig, och det han upptäcker kan rädda hela mänskligheten.

Två av delarna i serien är färdigskrivna och del 1 har jag skickat till flera förlag, men har bara fått napp från hybridförlag (där man bekostar utgivningen själv) vilket jag inte är intresserad av.

De tre första kapitlen i romanen kan du läsa här.